Allan Edwall

Uppläsare

Johan Allan Edwall, född 25 augusti 1924 på Hissmofors, Rödöns församling i Jämtland, död 7 februari 1997 i Stockholm (prostatacancer); svensk skådespelare, regissör, författare, musiker, visdiktare och barnboksuppläsare.

Allan Edwall växte upp i det jämtska brukssamhället Hissmofors, idag en del av tätorten Krokom, som son till Karl och Magdalena Edwall från släkten Tangen (av Malin Carlsdotter). Han gick Dramatens elevskola åren 1949-1952, bland klasskamraterna kan nämnas Jan-Olof Strandberg, Margaretha Krook, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Han var 1957-65 gift med journalisten Britt Edwall och fick med henne tre barn: Mattias, Måns och Malin. Han har även sonen Michael från ett tidigare äktenskap.

Allan Edwall var en skådespelare med mycket personlig framtoning, som fick sitt stora folkliga genombrott i och med TV-dramatiseringen av August Strindbergs Hemsöborna, där han spelade den tragikomiska drängen Carlsson. Han gjorde också en strålande insats i Röda rummet. På film gjorde han flera bemärkta roller, bland annat som familjefadern och teaterdirektören Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander och som frikyrkoprästen Daniel i Utvandrarna-filmerna.

Anmärkningsvärt är att Edwall var med i så gott som alla filmer som gjordes efter Astrid Lindgrens böcker under 14 år (1971 - 1984). För barnen är Edwall således mest känd som Anton, pappan till Emil i Lönneberga, som Paradis-Oskar, Rasmus luffande vän, Madickens granne farbror Nilsson, Skorpan Lejonhjärtas låtsasfarfar Mattias och gammelrövaren Skalle-Per i Ronja Rövardotter.

Själv skrev Edwall manus till och regisserade en handfull långfilmer, bland annat Åke och hans värld 1984 och Mälarpirater 1987. På Dramaten och Stockholms stadsteater, dit han var knuten i flera omgångar, regisserade han pjäser som han skrivit själv. 1986 startade han en egen teater i Stockholm, Teater Brunnsgatan Fyra, där han ägnade sig åt allt ifrån biljettförsäljning till skådespeleri. Vid denna teater inledde han ett samarbete med Kristina Lugn, som idag är dess konstnärliga ledare.

1987 promoverades Edwall till filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet.

Edwall skrev även egna visor, både text och musik. Musiken påminner om folkmusik, med inslag av fiol och dragspel, ofta i moll. Texterna vittnar om ett starkt samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta. Edwall sjöng in sina visor på sina skivor Grovdoppa (1979), Färdknäpp (1981), Gnällspik (1982), Ramsor om dom och oss (1982), Vetahuteri (1984) och postuma Aftonro (2005). En del av dessa tolkas av Stefan Sundström på cd:n Sundström spelar Allan från 2002. Hans mest kända visor är kanske Förhoppning och Årstider. Rent stilistiskt var Edwalls visor ofta blandningar av lyriska formuleringar och burleskt folkliga uttryck, ofta med dialektala inslag. Enstaka visor sjöng han även på jämtmål. Jämte sympatier för samhällets svaga är miljöförstöring, kritik mot kapitalismen eller tillbakablickar på livet såsom det blev, vanliga teman i Edwalls visor.

År 2002 tog det nystartade skivbolaget National hand om Allan Edwalls låtskatt och släppte hösten 2002 samlingen Den lilla bäcken - Allans bästa, som sålde mer än 24 500 exemplar, och har sedan återutgivit Allans samtliga skivor på cd och gjort hans musik tillgänglig på nytt till gammal och ny publik.

År 2006 vann Allan Edwall en grammis (postumt) i den öppna kategorin för sina visor och cd-boxen Alla Allans visor. Motivering löd "På Alla Allans visor träder en träffsäker hopknåpare av texter och melodier fram. Egensinniga beskrivningar av personligheter i den påstådda periferin".

Erland Josephson skrev om Edwall efter hans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mig fan vara udda på ett universellt sätt!"

Uppläsningar

Allan Edwall

Allan Edwall

Uppläsare

Johan Allan Edwall, född 25 augusti 1924 på Hissmofors, Rödöns församling i Jämtland, död 7 februari 1997 i Stockholm (prostatacancer); svensk skådespelare, regissör, författare, musiker, visdiktare och barnboksuppläsare.

Allan Edwall växte upp i det jämtska brukssamhället Hissmofors, idag en del av tätorten Krokom, som son till Karl och Magdalena Edwall från släkten Tangen (av Malin Carlsdotter). Han gick Dramatens elevskola åren 1949-1952, bland klasskamraterna kan nämnas Jan-Olof Strandberg, Margaretha Krook, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Han var 1957-65 gift med journalisten Britt Edwall och fick med henne tre barn: Mattias, Måns och Malin. Han har även sonen Michael från ett tidigare äktenskap.

Allan Edwall var en skådespelare med mycket personlig framtoning, som fick sitt stora folkliga genombrott i och med TV-dramatiseringen av August Strindbergs Hemsöborna, där han spelade den tragikomiska drängen Carlsson. Han gjorde också en strålande insats i Röda rummet. På film gjorde han flera bemärkta roller, bland annat som familjefadern och teaterdirektören Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander och som frikyrkoprästen Daniel i Utvandrarna-filmerna.

Anmärkningsvärt är att Edwall var med i så gott som alla filmer som gjordes efter Astrid Lindgrens böcker under 14 år (1971 - 1984). För barnen är Edwall således mest känd som Anton, pappan till Emil i Lönneberga, som Paradis-Oskar, Rasmus luffande vän, Madickens granne farbror Nilsson, Skorpan Lejonhjärtas låtsasfarfar Mattias och gammelrövaren Skalle-Per i Ronja Rövardotter.

Själv skrev Edwall manus till och regisserade en handfull långfilmer, bland annat Åke och hans värld 1984 och Mälarpirater 1987. På Dramaten och Stockholms stadsteater, dit han var knuten i flera omgångar, regisserade han pjäser som han skrivit själv. 1986 startade han en egen teater i Stockholm, Teater Brunnsgatan Fyra, där han ägnade sig åt allt ifrån biljettförsäljning till skådespeleri. Vid denna teater inledde han ett samarbete med Kristina Lugn, som idag är dess konstnärliga ledare.

1987 promoverades Edwall till filosofie hedersdoktor vid Umeå universitet.

Edwall skrev även egna visor, både text och musik. Musiken påminner om folkmusik, med inslag av fiol och dragspel, ofta i moll. Texterna vittnar om ett starkt samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta. Edwall sjöng in sina visor på sina skivor Grovdoppa (1979), Färdknäpp (1981), Gnällspik (1982), Ramsor om dom och oss (1982), Vetahuteri (1984) och postuma Aftonro (2005). En del av dessa tolkas av Stefan Sundström på cd:n Sundström spelar Allan från 2002. Hans mest kända visor är kanske Förhoppning och Årstider. Rent stilistiskt var Edwalls visor ofta blandningar av lyriska formuleringar och burleskt folkliga uttryck, ofta med dialektala inslag. Enstaka visor sjöng han även på jämtmål. Jämte sympatier för samhällets svaga är miljöförstöring, kritik mot kapitalismen eller tillbakablickar på livet såsom det blev, vanliga teman i Edwalls visor.

År 2002 tog det nystartade skivbolaget National hand om Allan Edwalls låtskatt och släppte hösten 2002 samlingen Den lilla bäcken - Allans bästa, som sålde mer än 24 500 exemplar, och har sedan återutgivit Allans samtliga skivor på cd och gjort hans musik tillgänglig på nytt till gammal och ny publik.

År 2006 vann Allan Edwall en grammis (postumt) i den öppna kategorin för sina visor och cd-boxen Alla Allans visor. Motivering löd "På Alla Allans visor träder en träffsäker hopknåpare av texter och melodier fram. Egensinniga beskrivningar av personligheter i den påstådda periferin".

Erland Josephson skrev om Edwall efter hans bortgång: "Han var udda. Men han lyckades ta mig fan vara udda på ett universellt sätt!"

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra ljudböcker, författare och uppläsare