Bonnier Audio, 2020-04-21

Solstrålen på Stockholms slott

Kronprinsessan Margareta, Daisy i familjen, var Gustaf VI Adolfs första hustru. När hon dog hastigt den 1 maj 1920, endast trettioåtta år gammal, efterlämnade hon inte bara sin make och fem barn och en hel nation i sorg. Vem var hon och varför blev det så tyst efter hennes död? I Hon kallades Daisy lär prinsessan Christina äntligen känna sin farmor. Författarinläsning.

Prinsessan Christina:

Bild: Kungl.Hovstaterna
Bernadottebibliotekets fotoarkiv

”Margareta intresserar mig. Hennes modernitet, hennes mogna och framsynta livshållning, hennes chosefrihet och personlighet gör mig nyfiken. Och jag har fått för mig att det i den tystnad som följde på hennes alltför tidiga död finns åtskilligt av värde att hämta och förstå, om familjen, kanske rentav om mig själv.”

Den första moderna kungligheten

Prinsessan Christina har sökt i de privata familjearkiven efter svar. Hon har gått igenom brev, fotoalbum och dokument och rest till sin kusin drottning Margrethe i Danmark för att få veta mer. I Hon kallades Daisy ger hon liv och färg åt en öppen och mångsidigt begåvad brittisk prinsessa som blev blixtförälskad i en svensk prins i Kairo, kallades solstrålen på Stockholms slott och tonar fram som den första moderna kungligheten i Sverige

Genom sitt sökande lär prinsessan Christina äntligen känna sin farmor Daisy. I boken skriver hon om hennes framsynthet och varma intresse och engagemang för människor, även långt utanför hennes egen krets, och hon berättar om hennes konstnärliga talang och stora intresse för trädgård. Men hon har också fått en fördjupad bild av sin farfar, Gustaf VI Adolf, när hon möter honom som en ung förälskad man och senare som färsk i rollen som kronprins. I ett samtal med sina kusiner drottning Margrethe och prinsessan Benedikte av Danmark, som utgör ett av kapitlen i den rikt illustrerade boken, klarnar bilderna än mer.

Innehåll

  • Vind i släktträdets lövverk
  • Vad visste jag om min farmor
  • En trygg, idyllisk barndom
  • Det var i Kairo de mötte varandra
  •  "Jag är så oerhört lycklig"
  •  En ny familj på slottet
  • En odlandets prinsessa
  • På slottsspaning efter farmor
  • Världens oro
  • Farmor och Granny – ett kusinsamtal
  • Efterklang
  • Släktträd

Ur boken

I farfars våning på Slottet i Stockholm hängde ett porträtt i helfigur av en ung kvinna iförd gul klänning – det var det första man såg när man kom in i salongen. Otaliga gånger har jag betraktat det, men jag kan inte minnas att farfar och jag någonsin talade om det. Porträttet fanns där, man kan säga att det dominerade rummet, men vi talade aldrig om vare sig målningen eller den avbildade unga kvinnan. Det är egentligen egendomligt; vi delade intresset för konst, men – än viktigare – kvinnan i gul klänning angick oss ju båda. Om nu porträttet kan sägas ha dominerat det trivsamt inredda rummet, kom det också att prägla min bild av min farmor Margareta.

När Oscar Björck 1909 signerade sin målning var hon tjugoåtta år gammal, gift med farfar, kronprins Gustaf Adolf, sedan fyra år, tvåbarnsmor och sedan två år kronprinsessa. Hon var i full färd med att göra sig hemmastadd i sitt nya land och i sina nya uppgifter, ambitiös, ivrigt verksam. Hon hade just återvänt från Dalarna där hon givit namn åt och invigt en vårdanstalt för sjuttio tuberkulösa barn. Hon hade börjat ta sånglektioner och besökt Svenska Slöjdföreningens konstindustriutställning på Djurgården. Dessutom hade den ryske tsaren Nikolaj II och hans hustru Alexandra, som var farmors kusin, avlagt besök i Stockholm.

 

Foto: Ralf Turander

Boken är skriven i samarbete med Carl Otto Werkelid, som sedan 1970-talet varit verksam som journalist och kulturskribent och i många år arbetat på Svenska Dagbladet, bland annat som kulturchef. Han har också varit kulturråd vid svenska ambassaden i London.