Ian Rankin

Ian Rankin föddes i april 1960 i den skotska byn Cardenden. Han är den nya stora bästsäljande kriminalförfattaren i Storbritannien. Ian Rankin har lovprisats för sin förmåga att kombinera en medryckande intrig med en nyanserad personskildring. Skildringen av ett Skottland och ett Edinburgh där gammalt och nytt stångas mot varandra skapar en fascinerande bakgrund för hans mångfasetterade kriminalromaner.
Ian Rankin började sin författarbana med att göra egna seriealbum. I tolvårsåldern uppfann han en popgrupp och skrev deras texter. Texterna byttes senare ut mot poesi, och hans dikter fick flera utmärkelser.
Parallellt med sina studier i engelsk litteratur vid Edinburgh University skrev Rankin noveller. En novell växte och blev till hans första roman. Han skrev ett par till, och i en av dem, Knots and Crosses, introducerades för första gången kommissarie Rebus.
Efter universitetet hade Ian Rankin ett flertal jobb, bland annat som journalist. Ett tag fick han också förverkliga sina musikdrömmar och sjöng i ett kortlivat punkband vid namn The Dancing Pig. Under tiden fortsatte han att skriva romaner. Den första boken om kommissarie Rebus var egentligen inte tänkt som början på en serie. Rankin experimenterade med olika genrer -- thriller, spionroman och så vidare -- ända tills någon frågade vad som hade hänt med Rebus. Då återupplivade han sin detektiv.
1991--92 tilldelades Ian Rankin Chandler-Fulbright Award, ett av världens mest prestigefyllda pris för detektivromaner.
Ian Rankin bor i Edinburgh, London och Frankrike. Han är gift och har två söner.

Författarintervju inför boken MISSTRO 2010:
Du har precis påbörjat en bokserie utan vår käre Rebus. Varför lämnade du honom?

Jag lämnade inte Rebus, det var han som lämnade mig! Rebus var fyrtio år gammal när jag påbörjade bokserien 1987, vilket innebar att han hade blivit sextio år 2007. Böckerna utspelar sig nämligen i realtid, vilket gör att jag kan kartlägga förändringar i samhället över en längre tidsperiod. Men när en kriminalinspektör fyller sextio måste han pensioneras, vilket hände Rebus 2007. Jag har dock goda nyheter: Rebus arbetar fortfarande för polisen. Han är en del av ett team som utreder olösta mord, fast på civil basis. Teamet finns på riktigt och där skulle Rebus passa in perfekt!

Hur kommer Rebus att tillbringa sin tid nu när han inte längre är i tjänst? Kommer han tillbaka som en bifigur i någon bok?

Det finns olika möjligheter. Kanske får Rebus ytterligare en bok i framtiden. Ett annat alternativ är att jag skriver om hans kollega Siobhan, vilket skulle göra honom till en bifigur. Eller så kanske Malcolm Fox och hans team på internutredningar får utreda något gammalt klagomål mot Rebus.

Malcolm Fox är din nya karaktär. Hur vill du beskriva honom?

Fox är väldigt olik Rebus. För att arbeta med internutredningar måste man underkasta sig regelverket, undvika risker och acceptera den rådande ordningen. I början av boken är Fox den perfekta polisen. Han lyder alltid sina chefer och är mycket noggrann. Fox står sin familj väldigt nära, han har en syster och en far, vilket också är en skillnad jämfört med Rebus. Fox tillåter mig att visa läsaren en annan sida av Edinburgh, för till skillnad från Rebus vet Fox om att han lever i en vacker stad med stort kulturutbud.

Hur är Fox och Rebus smak i förhållande till varandra?

Fox är ingen riktig musiklyssnare. Han varken röker eller dricker. Detta var medvetna beslut från min sida så att mina läsare inte skulle tro att de fortfarande läste om Rebus fast med ett annat namn.

Att utreda klagomål mot kollegor måste vara ett ganska speciellt jobb. Är det något man söker sig till eller placeras man där av en överordnad?

Det är både och. Cheferna på en sådan avdelning har alltid ögonen öppna för att hitta bra poliser som kan göra jobbet. En sådan tjänst tilltalar idealister som vill försäkra sig om att andra poliser lyder reglerna och inte tar lagen i egna händer. De kan självklart söka sig till avdelningen för internutredningar.

Varför valde du detta upplägg?

Jag läste en artikel i tidningen om en rättegång mot en korrupt polis, och artikeln beskrev hur mycket underrättelsearbete avdelningen för internutredningar hade tvingas göra för att få bevismaterial till en fällande dom. Jag tyckte att det lät som en intressant gren av polisorganisationen eftersom den avdelningen inte ses med blida ögon av andra poliser. De har inte så många vänner bland sina kollegor utan fungerar som spioner. Rebus var mer som en privatdeckare som körde sina egna utredningar medan Fox är som en spion ur en Le Carré-roman: tyst, grundlig men med en järnvilja. Jag fick kontakt med en polis som hade arbetat på avdelningen för internutredningar och av honom fick jag en bra bakgrundsbeskrivning och ett antal anekdoter.

Har du någon gång funderat på en karriär som polis?

När jag var åtta-nio år ville jag in i armén. Men jag har aldrig velat bli polis. Jag hade kompisar i skolan som blev poliser men när som tonåring ville jag antingen bli rockstjärna eller författare.

Får du extra inspiration nu när du har börjat med en ny serie och en ny karaktär?

Det har varit jätteroligt att lämna Rebus. Det har gett mig frihet att experimentera med andra genrer. Jag har skrivit en följetong för New York Times, librettot till en kortopera, låttexter till ett rockband (S:t Jude's Infirmary), en seriebok (Dark Entries). Men min stora kärlek är Edinburgh och kriminalromaner är ett fantastiskt sätt för mig att få utforska den här stadens psykologi.

Vissa av oss hade hoppats att Siobhan, Rebus kvinnliga kollega sedan några böcker, skulle få ta över efter Rebus. Var det ett alternativ?

Siobhan var faktiskt med i den första versionen av Misstro, men bara som en bifigur. Jag kände att hon förtjänade mer än så och tog därför bort henne helt. Jag hoppas skriva om henne igen, antingen tillsammans med Rebus eller i en egen bok.

Hur viktig är Edinburgh som en karaktär i dina böcker?

Jag började skriva berättelser om Edinburgh som ett sätt att förstå staden och den processen har fortsatt i över tjugo år! Edinburgh fortsätter att utvecklas och att ge mig uppslag till nya berättelser. När bankkrisen var under uppsegling, var Edinburgh "Ground Zero" eftersom Royal Bank of Scotland har sitt huvudkontor här. Finansindustrin bidrar med många jobb och vi var alla oroliga för effekterna av krisen. Jag hittade ett sätt att utforska detta i en kriminalroman och resultatet blev Misstro.

Utgivning

Ian Rankin Foto: Rankin

Ian Rankin

Ian Rankin föddes i april 1960 i den skotska byn Cardenden. Han är den nya stora bästsäljande kriminalförfattaren i Storbritannien. Ian Rankin har lovprisats för sin förmåga att kombinera en medryckande intrig med en nyanserad personskildring. Skildringen av ett Skottland och ett Edinburgh där gammalt och nytt stångas mot varandra skapar en fascinerande bakgrund för hans mångfasetterade kriminalromaner.
Ian Rankin började sin författarbana med att göra egna seriealbum. I tolvårsåldern uppfann han en popgrupp och skrev deras texter. Texterna byttes senare ut mot poesi, och hans dikter fick flera utmärkelser.
Parallellt med sina studier i engelsk litteratur vid Edinburgh University skrev Rankin noveller. En novell växte och blev till hans första roman. Han skrev ett par till, och i en av dem, Knots and Crosses, introducerades för första gången kommissarie Rebus.
Efter universitetet hade Ian Rankin ett flertal jobb, bland annat som journalist. Ett tag fick han också förverkliga sina musikdrömmar och sjöng i ett kortlivat punkband vid namn The Dancing Pig. Under tiden fortsatte han att skriva romaner. Den första boken om kommissarie Rebus var egentligen inte tänkt som början på en serie. Rankin experimenterade med olika genrer -- thriller, spionroman och så vidare -- ända tills någon frågade vad som hade hänt med Rebus. Då återupplivade han sin detektiv.
1991--92 tilldelades Ian Rankin Chandler-Fulbright Award, ett av världens mest prestigefyllda pris för detektivromaner.
Ian Rankin bor i Edinburgh, London och Frankrike. Han är gift och har två söner.

Författarintervju inför boken MISSTRO 2010:
Du har precis påbörjat en bokserie utan vår käre Rebus. Varför lämnade du honom?

Jag lämnade inte Rebus, det var han som lämnade mig! Rebus var fyrtio år gammal när jag påbörjade bokserien 1987, vilket innebar att han hade blivit sextio år 2007. Böckerna utspelar sig nämligen i realtid, vilket gör att jag kan kartlägga förändringar i samhället över en längre tidsperiod. Men när en kriminalinspektör fyller sextio måste han pensioneras, vilket hände Rebus 2007. Jag har dock goda nyheter: Rebus arbetar fortfarande för polisen. Han är en del av ett team som utreder olösta mord, fast på civil basis. Teamet finns på riktigt och där skulle Rebus passa in perfekt!

Hur kommer Rebus att tillbringa sin tid nu när han inte längre är i tjänst? Kommer han tillbaka som en bifigur i någon bok?

Det finns olika möjligheter. Kanske får Rebus ytterligare en bok i framtiden. Ett annat alternativ är att jag skriver om hans kollega Siobhan, vilket skulle göra honom till en bifigur. Eller så kanske Malcolm Fox och hans team på internutredningar får utreda något gammalt klagomål mot Rebus.

Malcolm Fox är din nya karaktär. Hur vill du beskriva honom?

Fox är väldigt olik Rebus. För att arbeta med internutredningar måste man underkasta sig regelverket, undvika risker och acceptera den rådande ordningen. I början av boken är Fox den perfekta polisen. Han lyder alltid sina chefer och är mycket noggrann. Fox står sin familj väldigt nära, han har en syster och en far, vilket också är en skillnad jämfört med Rebus. Fox tillåter mig att visa läsaren en annan sida av Edinburgh, för till skillnad från Rebus vet Fox om att han lever i en vacker stad med stort kulturutbud.

Hur är Fox och Rebus smak i förhållande till varandra?

Fox är ingen riktig musiklyssnare. Han varken röker eller dricker. Detta var medvetna beslut från min sida så att mina läsare inte skulle tro att de fortfarande läste om Rebus fast med ett annat namn.

Att utreda klagomål mot kollegor måste vara ett ganska speciellt jobb. Är det något man söker sig till eller placeras man där av en överordnad?

Det är både och. Cheferna på en sådan avdelning har alltid ögonen öppna för att hitta bra poliser som kan göra jobbet. En sådan tjänst tilltalar idealister som vill försäkra sig om att andra poliser lyder reglerna och inte tar lagen i egna händer. De kan självklart söka sig till avdelningen för internutredningar.

Varför valde du detta upplägg?

Jag läste en artikel i tidningen om en rättegång mot en korrupt polis, och artikeln beskrev hur mycket underrättelsearbete avdelningen för internutredningar hade tvingas göra för att få bevismaterial till en fällande dom. Jag tyckte att det lät som en intressant gren av polisorganisationen eftersom den avdelningen inte ses med blida ögon av andra poliser. De har inte så många vänner bland sina kollegor utan fungerar som spioner. Rebus var mer som en privatdeckare som körde sina egna utredningar medan Fox är som en spion ur en Le Carré-roman: tyst, grundlig men med en järnvilja. Jag fick kontakt med en polis som hade arbetat på avdelningen för internutredningar och av honom fick jag en bra bakgrundsbeskrivning och ett antal anekdoter.

Har du någon gång funderat på en karriär som polis?

När jag var åtta-nio år ville jag in i armén. Men jag har aldrig velat bli polis. Jag hade kompisar i skolan som blev poliser men när som tonåring ville jag antingen bli rockstjärna eller författare.

Får du extra inspiration nu när du har börjat med en ny serie och en ny karaktär?

Det har varit jätteroligt att lämna Rebus. Det har gett mig frihet att experimentera med andra genrer. Jag har skrivit en följetong för New York Times, librettot till en kortopera, låttexter till ett rockband (S:t Jude's Infirmary), en seriebok (Dark Entries). Men min stora kärlek är Edinburgh och kriminalromaner är ett fantastiskt sätt för mig att få utforska den här stadens psykologi.

Vissa av oss hade hoppats att Siobhan, Rebus kvinnliga kollega sedan några böcker, skulle få ta över efter Rebus. Var det ett alternativ?

Siobhan var faktiskt med i den första versionen av Misstro, men bara som en bifigur. Jag kände att hon förtjänade mer än så och tog därför bort henne helt. Jag hoppas skriva om henne igen, antingen tillsammans med Rebus eller i en egen bok.

Hur viktig är Edinburgh som en karaktär i dina böcker?

Jag började skriva berättelser om Edinburgh som ett sätt att förstå staden och den processen har fortsatt i över tjugo år! Edinburgh fortsätter att utvecklas och att ge mig uppslag till nya berättelser. När bankkrisen var under uppsegling, var Edinburgh "Ground Zero" eftersom Royal Bank of Scotland har sitt huvudkontor här. Finansindustrin bidrar med många jobb och vi var alla oroliga för effekterna av krisen. Jag hittade ett sätt att utforska detta i en kriminalroman och resultatet blev Misstro.

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra ljudböcker, författare och uppläsare