Sigrid Undset

Sigrid Undset, född 20 maj 1882 i Kalundborg i Danmark, död 10 juni 1949 i Lillehammer, norsk författare; nobelpristagare i litteratur 1928. Dotter till den norske arkeologen Ingvald Undset och dennes danska hustru Anne Charlotte Gyth. Undset gifte sig den sommaren 1912 med målaren Anders Castus Svarstad. Fadern dog när Sigrid Undset var elva år. Modern flyttade till Norge där Sigrid och hennes två systrar växte upp i Kristiania. Familjen flyttade ofta. Efter skolgång och gymnasiets handelsprogram arbetade Sigrid Undset på kontor i en tioårsperiod, från 17 till 27 års ålder. Därefter debuterade hon som författare. Sigrid Undset anses vara den norska nyrealismens största författare. Internationellt är hon ojämförligt mycket mer känd för sina historiska romaner. Hon erhöll nobelpriset i litteratur 1928. I oktober 1924 konverterade hon till katolicismen. Hon inträdde 1928 som tertiär i dominikanorden, och var därvid knuten till dominikansystrarnas Katarina-konvent i Oslo. Hon var nazistmotståndare och bodde under andra världskriget i USA.

Sigrid Undset skrev 33 böcker och ett hundratal artiklar. Hon anträdde sin författarbana 1907 med dagboksromanen Fru Marta Oulie. Historien handlar om ett problemfylt äktenskap. 1908 utkom Den lykkelige alder en novellsamling som skildar olyckligt lottade och hemlösa i ett dåtida Oslo präglat av industrialismens framväxt. Parallellt med engagerad samtidsprosa vurmade Undset också för medeltiden. Den skönlitterära skildringen av Nordens medeltidshistoria utgör den mest välbekanta sidan av Undsets författarskap - särskilt för läsekretsen utanför Norge. Handlingen i Fortællingen om Viga-Ljot og Vigdis - från 1909 - är förlagd till 900-talet. 1909 erhöll Undset också ett resestipendium och hon avreste, efter att ha sagt upp sig från sin kontorstjänst, till Rom via Tyskland och Paris. I Rom mötte hon sin blivande make, målaren Anders Castus Svarstad. Hon hade fortsatt skriva. En paus från den historiska genren hade 1910 resulterat i diktsamlingen Ungdom dock utan att hon erövrade någon större läsekrets. Genombrottet kom 1911 med romanen Jenny, en bok som väckte ett visst uppseende genom att handlingen åtminstone tangerade frågan om kvinnans frihet och sexualitet. Svarstad och Undset ingick äktenskap den 30 juni 1912. Vigseln ägde rum på det norska konsulatet i Antwerpen. Som nygifta bodde de en kort tid i London. Den följande romanen Vaaren - från 1914 - fokuserade på familjens roll som samhällets grundpelare. 1915 utkom Undset med Fortællinger om kong Arthur og ridderne av det runde bord. Denna återberättelse av den klassiska Arthur-sagan innehöll den kanske mest kända sentensen från Undsets penna: "Ti sed og skikk forandres meget, alt som tidene lider, og menneskenes tir forandres og de tenker annerledes om mange ting. Men menneskenes hjerter forandres alldeles intet i alle dager." Det är knappast djärvt att påstå att skildringen av det oföränderliga i människans känsloliv är utgångspunkten i Undsets historiska berättande. Under 1910-talet var Undset en ofta anlitad föredragshållare. 1919 års publikation Et kvindesynspunkt baserade Undeset på tal hon hade framfört under rubriken Det fjerde bud några år tidigare. En religiös kris drabbade Undset under senare delen av 1910-talet. Stråk av detta hade framskymtat i föredragen och i Splinten av troldspeilet från 1917 samt i De kloge jomfruer från 1918. 1919 hade hon flyttat till Lillehammer tillsammans med sina tre barn.

Undsets innerliga intresse för medeltiden hade dessförinnan tagit form i romantrilogin om Kristin Lavransdatter. Denna inleddes 1920 med Kransen, fortsattes med Husfrue 1921 och slutfördes 1922 med Korset. Handlingen i böckerna utspelas under 1300-talet. Första delen Kransen som nog är Undsets mest lästa bok berättar om Kristins kärlek till Erlend, men även om Kristins förhållande till fadern, Lavrans Bjøgulfssøn. Historien om Kristin filmatiserades på 1990-talet. Det var en inspelning som präglades av förseningar och överskridna budgetar. Med Liv Ullman som regissör hade filmen slutligen premiär 1996. 1924 tillkännagav Undset sin övergång till katolicismen. Samma år skilde hon sig från Anders Castus Svarstad. Undset följde upp trilogin med ytterligare ett par romaner från medeltiden med huvudpersonen Olav Audunssøn. När Sigrid Undset tilldelades Nobelpriset i litteratur 1928 var det just den historiska dimensionen i hennes författarskap som Svenska akademien betonade. Det hette i motiveringen att Undset belönades för "mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv." Tilldelningen skedde inte utan strid inom akademien där några av ledamöterna röstade på ryske Maxim Gorkij och tyske Thomas Mann. Vid Nobelmiddagen på Grand Hotel hade Undset kronprins Gustaf Adolf till bordet. Undset skänkte osjälviskt stora delar av prispengarna till välgörande ändamål. Av totalt 156 000 kronor använde Undset 80 000 till att grunda en fond (Maren Charlotte Undset Svarstads legat) för familjer med barn med utvecklingsstörning. 15 000 kronor donerade hon till den norska författarföreningen. Ytterligare 60 000 kronor anslog Undset till grundandet av ett stipendum som obemedlade, katolska familjer kunde söka för bekosta barnens uppehälle vid katolska skolor.

Efter de fem historiska romanerna gav sig Undset vid 1930-talets ingång på nytt i kast med den egna samtiden i romanerna Gymnadenia 1929, Den brændende busk 1930, Ida Elisabeth, 1932, och Den trofaste hustru 1936. Två år tidigare hade Undset skildrat sin barndom i boken Elleve år. Under det sena 1930-talet översatte Undset isländska sagor till norska (riksmål). Vid samma tid publicerade hon artiklar samt ett par vittra arbeten, däribland Katholsk propaganda, Norske helgener och Hellig Olav. 1939 kom Madame Dorthea, ytterligare en historisk roman, men denna gång med handlingen förlagd till 1700-talet. Undset planerade uppföljare till Madame Dorthea men kriget kom emellan.

Förhållandevis tidigt manade Sigrid Undset till motstånd mot nazismen, bland annat på tyska i skriften Forschritt, Rasse, Religion från 1935. I egenskap av ordförande i det norska författarförbundet drev Undset en konsekvent antinazistisk linje. Hitlertysklands anfall mot Norge från och med 9 april 1940 innebar att Undset tvingades sätta sig i säkerhet. Hon tvangs fly hemlandet samma år och begav sig via Sverige, Sovjet och Japan till USA där hon slog sig ned i New York. Undset hade kommit till Sverige över Mo i Rana via skid- och slädfärder över fjällen. Hon anlände till Stockholm. I Sverige bevistade hon Verner von Heidenstams jordfästning. Efter två månader i svenska huvudstaden beviljades Undset respass genom Sovjetunionen. Resan skildrar Undset i Return to the future (1942, på norska Tilbake til fremtiden, 1949). I USA deltog hon aktivt i motståndskampen genom radiotal och stridsskrifter.

Sommaren 1945 återflyttade Sigrid Undset till Lillehammer. Hennes hälsa började svikta. En sist skrift mäktade hon med, en biografi över Katarina av Siena, helgon från 1300-talets Italien. Boken gavs ut postumt, 1952.

Utgivning

Jenny

Jenny

1911

Sigrid Undset

Sigrid Undset

Sigrid Undset, född 20 maj 1882 i Kalundborg i Danmark, död 10 juni 1949 i Lillehammer, norsk författare; nobelpristagare i litteratur 1928. Dotter till den norske arkeologen Ingvald Undset och dennes danska hustru Anne Charlotte Gyth. Undset gifte sig den sommaren 1912 med målaren Anders Castus Svarstad. Fadern dog när Sigrid Undset var elva år. Modern flyttade till Norge där Sigrid och hennes två systrar växte upp i Kristiania. Familjen flyttade ofta. Efter skolgång och gymnasiets handelsprogram arbetade Sigrid Undset på kontor i en tioårsperiod, från 17 till 27 års ålder. Därefter debuterade hon som författare. Sigrid Undset anses vara den norska nyrealismens största författare. Internationellt är hon ojämförligt mycket mer känd för sina historiska romaner. Hon erhöll nobelpriset i litteratur 1928. I oktober 1924 konverterade hon till katolicismen. Hon inträdde 1928 som tertiär i dominikanorden, och var därvid knuten till dominikansystrarnas Katarina-konvent i Oslo. Hon var nazistmotståndare och bodde under andra världskriget i USA.

Sigrid Undset skrev 33 böcker och ett hundratal artiklar. Hon anträdde sin författarbana 1907 med dagboksromanen Fru Marta Oulie. Historien handlar om ett problemfylt äktenskap. 1908 utkom Den lykkelige alder en novellsamling som skildar olyckligt lottade och hemlösa i ett dåtida Oslo präglat av industrialismens framväxt. Parallellt med engagerad samtidsprosa vurmade Undset också för medeltiden. Den skönlitterära skildringen av Nordens medeltidshistoria utgör den mest välbekanta sidan av Undsets författarskap - särskilt för läsekretsen utanför Norge. Handlingen i Fortællingen om Viga-Ljot og Vigdis - från 1909 - är förlagd till 900-talet. 1909 erhöll Undset också ett resestipendium och hon avreste, efter att ha sagt upp sig från sin kontorstjänst, till Rom via Tyskland och Paris. I Rom mötte hon sin blivande make, målaren Anders Castus Svarstad. Hon hade fortsatt skriva. En paus från den historiska genren hade 1910 resulterat i diktsamlingen Ungdom dock utan att hon erövrade någon större läsekrets. Genombrottet kom 1911 med romanen Jenny, en bok som väckte ett visst uppseende genom att handlingen åtminstone tangerade frågan om kvinnans frihet och sexualitet. Svarstad och Undset ingick äktenskap den 30 juni 1912. Vigseln ägde rum på det norska konsulatet i Antwerpen. Som nygifta bodde de en kort tid i London. Den följande romanen Vaaren - från 1914 - fokuserade på familjens roll som samhällets grundpelare. 1915 utkom Undset med Fortællinger om kong Arthur og ridderne av det runde bord. Denna återberättelse av den klassiska Arthur-sagan innehöll den kanske mest kända sentensen från Undsets penna: "Ti sed og skikk forandres meget, alt som tidene lider, og menneskenes tir forandres og de tenker annerledes om mange ting. Men menneskenes hjerter forandres alldeles intet i alle dager." Det är knappast djärvt att påstå att skildringen av det oföränderliga i människans känsloliv är utgångspunkten i Undsets historiska berättande. Under 1910-talet var Undset en ofta anlitad föredragshållare. 1919 års publikation Et kvindesynspunkt baserade Undeset på tal hon hade framfört under rubriken Det fjerde bud några år tidigare. En religiös kris drabbade Undset under senare delen av 1910-talet. Stråk av detta hade framskymtat i föredragen och i Splinten av troldspeilet från 1917 samt i De kloge jomfruer från 1918. 1919 hade hon flyttat till Lillehammer tillsammans med sina tre barn.

Undsets innerliga intresse för medeltiden hade dessförinnan tagit form i romantrilogin om Kristin Lavransdatter. Denna inleddes 1920 med Kransen, fortsattes med Husfrue 1921 och slutfördes 1922 med Korset. Handlingen i böckerna utspelas under 1300-talet. Första delen Kransen som nog är Undsets mest lästa bok berättar om Kristins kärlek till Erlend, men även om Kristins förhållande till fadern, Lavrans Bjøgulfssøn. Historien om Kristin filmatiserades på 1990-talet. Det var en inspelning som präglades av förseningar och överskridna budgetar. Med Liv Ullman som regissör hade filmen slutligen premiär 1996. 1924 tillkännagav Undset sin övergång till katolicismen. Samma år skilde hon sig från Anders Castus Svarstad. Undset följde upp trilogin med ytterligare ett par romaner från medeltiden med huvudpersonen Olav Audunssøn. När Sigrid Undset tilldelades Nobelpriset i litteratur 1928 var det just den historiska dimensionen i hennes författarskap som Svenska akademien betonade. Det hette i motiveringen att Undset belönades för "mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv." Tilldelningen skedde inte utan strid inom akademien där några av ledamöterna röstade på ryske Maxim Gorkij och tyske Thomas Mann. Vid Nobelmiddagen på Grand Hotel hade Undset kronprins Gustaf Adolf till bordet. Undset skänkte osjälviskt stora delar av prispengarna till välgörande ändamål. Av totalt 156 000 kronor använde Undset 80 000 till att grunda en fond (Maren Charlotte Undset Svarstads legat) för familjer med barn med utvecklingsstörning. 15 000 kronor donerade hon till den norska författarföreningen. Ytterligare 60 000 kronor anslog Undset till grundandet av ett stipendum som obemedlade, katolska familjer kunde söka för bekosta barnens uppehälle vid katolska skolor.

Efter de fem historiska romanerna gav sig Undset vid 1930-talets ingång på nytt i kast med den egna samtiden i romanerna Gymnadenia 1929, Den brændende busk 1930, Ida Elisabeth, 1932, och Den trofaste hustru 1936. Två år tidigare hade Undset skildrat sin barndom i boken Elleve år. Under det sena 1930-talet översatte Undset isländska sagor till norska (riksmål). Vid samma tid publicerade hon artiklar samt ett par vittra arbeten, däribland Katholsk propaganda, Norske helgener och Hellig Olav. 1939 kom Madame Dorthea, ytterligare en historisk roman, men denna gång med handlingen förlagd till 1700-talet. Undset planerade uppföljare till Madame Dorthea men kriget kom emellan.

Förhållandevis tidigt manade Sigrid Undset till motstånd mot nazismen, bland annat på tyska i skriften Forschritt, Rasse, Religion från 1935. I egenskap av ordförande i det norska författarförbundet drev Undset en konsekvent antinazistisk linje. Hitlertysklands anfall mot Norge från och med 9 april 1940 innebar att Undset tvingades sätta sig i säkerhet. Hon tvangs fly hemlandet samma år och begav sig via Sverige, Sovjet och Japan till USA där hon slog sig ned i New York. Undset hade kommit till Sverige över Mo i Rana via skid- och slädfärder över fjällen. Hon anlände till Stockholm. I Sverige bevistade hon Verner von Heidenstams jordfästning. Efter två månader i svenska huvudstaden beviljades Undset respass genom Sovjetunionen. Resan skildrar Undset i Return to the future (1942, på norska Tilbake til fremtiden, 1949). I USA deltog hon aktivt i motståndskampen genom radiotal och stridsskrifter.

Sommaren 1945 återflyttade Sigrid Undset till Lillehammer. Hennes hälsa började svikta. En sist skrift mäktade hon med, en biografi över Katarina av Siena, helgon från 1300-talets Italien. Boken gavs ut postumt, 1952.

Utgivning

Jenny

Jenny

1911

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra ljudböcker, författare och uppläsare