Gustaf Hellström

Gustaf Hellström, född 28 augusti 1882 i Kristianstad, död 27 februari 1953, var en svensk författare och journalist, ledamot av Svenska Akademien 1942 - 1953, stol 18.

Han arbetade som utrikeskorrespondent för Dagens Nyheter i London, Paris och New York 1907-1920. Under perioden 1927-35 var han åter i London.

Gustaf Hellström föddes i Kristianstad den 28 augusti 1882. Han avled i Engelbrekts församling i Stockholm den 27 februari 1953 men ligger begravd på Östra begravningsplatsen i Kristianstad. Han var skolkamrat med Fredrik Böök och tog studenten på nuvarande Söderportsgymnasiet våren 1900.

Han studerade i Lund, där han tillhörde den radikala bohemkretsen kring Bengt Lidforss, och verkade därefter som skönlitterär författare och journalist i Stockholm, London, Paris och New York.

I januari 1907 reste han ut från Sverige, och även om han periodvis återvände till hemlandet blev hemkomsten definitiv först 1936. Invald i Svenska Akademien blev han 1942 och hedersdoktor vid Uppsala universitet 1945.

Som reporter för Dagens Nyheter, som han var trogen i alla år, gjorde han bland annat uppmärksammade reportage kring franskt liv under första världskriget. Han reste till Amerika mitt under brinnande krig nyåret 1918 och skildrade sedan stämningarna där vid tiden för fredsförhandlingarna i Versailles. Han skildrade också Hitlers första tid vid makten i initierade reportage från Berlin våren 1933.

Hellström debuterade som skönlitterär författare med novellsamlingen Ungkarlar (1904). Mycket uppskattad blev hans självbiografiska romansvit i sju delar om Stellan Petreus. Den första boken, Dagdrömmar (1921) intar en särställning med sina betagande skildringarna från barndomens Kristianstad. Under dryga trettio år följer sedan sex böcker från Petreus studier och forskning i Lund, hans författarskap och journalistbana i Stockholm och det tidiga 1900-talets politiska London samt första världskrigets Frankrike. Sviten avslutas med I morgon är en skälm (1952), som bland annat ger summerande tillbakablickar och då utförligt redogör för Petreus tid i USA och även kommer in på hans resa till Sovjetunionen.

Mest känd är Hellström för romanen Snörmakare Lekholm får en idé (1927), den svenska ståndscirkulationens (idag skulle vi kanske kalla det klassresa) stora roman. Gustaf Hellströms författarskap representerar en central linje i svensk 1900-talslitteratur. Han är en av "tiotalisterna", alltså de nya realister som för lång tid framåt skulle dominera den svenska prosaskildringen. Samtidigt är han unik också inom sin egen generation, i och med utlandsvistelserna som ger ett spännande jämförande perspektiv på hemlandets förhållanden.

Hellström lämnar den trånga hemstaden och det likaledes trånga Lund för världsmetropolerna London, Paris och New York. Men den skånska småstaden finns kvar i hela författarskapet som en klangbotten. Det lilla och det stora, det lokala och det globala samlas i Hellströms liv och gärning, och det gör Gustaf Hellström till en mycket modern människa. Kristianstad skildras med värme och humor, men också med en social klarsyn som är imponerande.

I Hellströms skildringar möter oss ett visserligen välordnat men i grunden ojämlikt samhälle med regler och traditioner som idag närmast kan uppfattas som exotiska. Och ändå känner vi igen oss - det är ju här vårt eget samhälle har sina rötter, på gott och ont. Vi går också på samma gator som Hellström, hör samma språk talas, om så i Kristianstad, Lund, Stockholm, London eller Paris...

Den stora världen skildras inte bara i romanerna utan också i Hellströms ofta egenartade journalistik. Han såg det stora i det skenbart lilla. Han lyfte fram de små människorna, de som annars aldrig hamnar i tidningen. I London omkring 1910 följde han bland annat arbetarnas kamp för ett drägligare samhälle. Hur kriget påverkade människornas vardag blev ett centralt tema i skildringarna från Paris. Och hans reserapporter från Tyskland 1933 är utomordentliga exempel på hur ett engagerat och klarsynt medvetande kunde se och förmedla vad andra helst vill skyla över.

Priser och utmärkelser

• De Nios stora pris 1937