Knut Hamsun

Knut Hamsun (egentligen:Knut Pederson), född 4 augusti 1859 i Lom, Oppland fylke, Norge, död 19 februari 1952 i Nørholmutanför Grimstad, Aust-Agder fylke, Norge, var en norsk författare, nobelpristagare i litteratur 1920.

Hamsun växte upp i stor fattigdom i Hamarøy i norra Norge men gav sig redan i tonåren ut i världen. Debuten Fra det moderne Amerikas Aandsliv, en ganska negativ betraktelse från de år han tillbringade i USA, kom 1889, men det var hans nästa verk, Sult (1890), en psykologisk skildring av svältens effekter och den oetablerade författarens hårda livsvillkor, som etablerade honom som författare.

Bland hans stora verk bör också nämnas Pan (1894), en stark skildring av det nordnorska landskapet, och Markens Grøde (1917), det verk som gav honom Nobelpriset i litteratur 1920.

Hamsun sympatiserade med Tyskland både under första och andra världskriget. Under andra världskriget träffade han både Joseph Goebbels (som han skänkte sin nobelprismedalj till) och Adolf Hitler och ställde sig till propagandistiskt förfogande för Vidkun Quislings regering. Detta ledde efter krigets slut till att Hamsun under en period spärrades in för psykiatrisk undersökning samt dömdes till höga böter och förlorade i princip allt han ägde.

Hamsuns sista verk blev den självbiografiska Paa gjengrodde Stier (1949), där han försöker förklara och försvara sitt ställningstagande för nazismen.

I filmen Hamsun (1996) porträtterades han av Max von Sydow.